En olycklig syn..

Det finns 2 saker jag tycker är dom viktigaste när det gäller hästhållning. Det ena är att ha ett bra foder och det andra att kunna erbjuda bra hagar. Det hugger i hjärtat att komma till stallet och se sin kuse stå och trycka i lervällingen.

Och det värst är ju att det ser bra ut nu jämfört med vad som komma skall. I väntan på bättre tider blundar jag och drömmer om stora ängar och vackra lövskogshagar fyllda med gräs och lyckliga hästar..

Idag var det dags för en dressyrlektion för Kicki och hon var inte nådig mot mig, vilket jag förtjänar. Lillkillen blev som ett tuggummi och jag fick göra mitt yttersta för att väcka liv i honom. Men det kändes faktiskt riktigt bra stundtals. När han kommer upp i formen och jobbar lite mer från haserna istället för att bara stolpa på, då är han förbannat fin!

Har iallafall insett att jag behöver en ny dressyrsadel, som är lite mer uppbyggd fram. Kanske dags att åka till Mustang och se vad dom kan göra åt saken. Men först är det dags för Valvaka och päronsplitt!

Ser ut som ni har svåra hagar att hålla gegg-fria, ju mindre sand i jorden och plattare desto värre. :-P

Här finns det ju bättre hagar men då är dom väldigt små istället för tre kusar. Men hellre det än en liten pytteplätt som är torr så kusarna knappt vill komma till grinden! :-S

Och jag skyller på hovarna som behöver verkas! ;-)



Får inte tag på någon som kan fixa det förrän i slutet av nästa vecka heller, så jag kommer få slita arslet i timmar för att försöka akutfila det värsta själv. Tycker man borde lära sig att ha framförhållning någon gång..