Lite vinterlov måste man ju få unna sig..

Det värsta med Skåne är vinden. Jag tror aldrig jag kommer vänja mig. När det regnar, regnar det på snedden och när det snöar är det horisontellt som gäller. Idag är det sån snöstorm att det inte blir någon träning idag heller. Så jäkla ruttet. Hjärtat stod och försökte läa bakom en stängselstolpe när jag kom. Han blir riktigt glad när han fick komma in, få på sig ett tjockare täcke och vila en stund medan jag mockade innan jag släppte ut honom igen. Vissa dagar vill faktiskt kusarna inte vara ute. Det är då man skulle vilja haft en ligghall. Så att dom iallafall hade möjligheten att välja själva. Det ska jag ha på min gård, det är ett som är säkert.

Idag gjorde jag något inte så genomtänkt. Jag har ju varit superförkyld och är inte helt frisk. Pålle har gått en gång sen i torsdags och börjat bli riktigt ledsen. Väver mycket inne och riktigt skriker efter en när man kommer. Hans hagkompis har åkt hem över jul så han känner sig nog skapligt rastlös. Dessutom vill han inte springa i hagen då underlaget är isigt som fasen.
Jag tänkte, äh va fasen jag tar ut honom och rastar av honom på stubbåkern. Så sagt och gjort. Travade fram och tillbaka en gång (ca 500meter enkel väg), gjorde lite serpentiner och volter och han kändes så förbannat fin att jag bara kunde sitta och le. Och log gjorde jag enda tills jag gav galopphjälper. Helveeete så han sköt iväg och bockade, sparkade bakut och bara studsade. Jag tappade ena stigbygeln och hängde nästan nere vid benen på honom. Och snabbt som fasen gick det. Det är 6år sedan jag ramlade av sist och min enda tanke var att klamra mig fast. Men så jäkla häftigt att så fort jag gastade "Hjärtat STOPP!" så stannade han av för en sekund och jag kunde återfå kontrollen. Skrittade en stund för att få ner pulsen på mig själv. Under den skrittpausen höll exakt samma sak på att hända igen utan att jag bad om galopp Travade några varv men sen fick det räcka. 

Dessutom gick spännet till min helt nya nosgrimma sönder när jag skulle spänna den så fick göra en nödlösning med en snokrem. Fungerade skitbra och han var väldigt mjuk och fin i munnen. Någon som vet om man får tävla såhär:

Hästen vilar och jag snörvlar. Enda gången han gnäggar åt mig i hagen är när han har stått i minst 2 dagar. Då är han uttråkad och vill att vi hittar på något. Kan skrek åt mig idag när jag öppnade dörren till dyngkasa för att tömma kärran. Tog honom på en promenad idag och det var en mycket lycklig häst som studsade runt mig. Jag hoppas vara så pass ok att jag kan tömköra imorgon. Men halsen är verkligen fucked up.

Efter att ha ägnat helgen åt annat (öööh finns det annat än hästar??) och haft förbannat dåligt samvete för uteblivet hästeri tog jag tag i saken och drog mig bort till lilla ridhuset för lite tömkörning idag. Det gick både bra och dåligt. Lite spänd då det kommit in 3 feta duvor som flaxade omkring i taket på ridhuset och jag blev själv lite ofokuserad på uppgiften men vi fick till det ganska bra på slutet. Lite halvtaskiga fattningar men det var helt och hållet mitt fel.

.. att njuta utav vinterns karameller.