Vintern håller i sig.

Den här tiden på året han jag ju med några få undantag alltid varit bortskämd med ridhus. Att nu inte ha det öppnar ju på ett sätt en ny värld, och på ett annat sätt bygger det pannben hos alla frusna ryttare. Visst. Vi har ett ridhus, dock inte fullstort och jag har ridit i det 2ggr i vinter. Perfekt storlek att tömköra i dock vilket jag borde göra mer utav.
Fördelen med att inte ha ridhus är ju den sociala biten. Samlas ett litet gäng en helgmorgon och dra ut på en 1,5timmes tur, eller bara dra på alla reflexer man äger och har och skritta under stjärnhimlen på småvägarna. För hästarnas del tror jag det är ett guldläge att få så mycket omväxling det bara går, men visst saknar man att sitta och trimma. Var sak har sin tid, och nu när det är hyffsat underlag på gräsmattorna kan man få till riktigt trevliga pass trots många minusgrader och frusna fingrar.

Bilderna är från gårdagens pass. Måste säga att jag tycker hon börjar bli fin i kroppen.

 
 
 



Myspys.

Ägnat 1,5h utav den krispiga dagen på en härlig uteritt i gott sälle. Glada hästar och solen i ögonen. Vi skrittade bort till knästorp och korsade bron för första gången. Avsuttet då tant tvekade lite och jag ville att hon skulle få en bra upplevelse och få chansen att titta lite. Vi fortsatte längs med ån tillbaka. Tyvärr är det ju ganska hårt ute men på beträdorna är det ju fruset gräs och bitvis helt okej för lite snabbare gångarter. Dessvärre har ju ridbanan frusit så något banjobb kan man ju drömma vidare om.. Måste verkligen ta tag i den här lastträningen nu så jag slipper vara bunden att ha med mig någon när det vankas ridhusridning.


 

Årets första träning..

Idag var det dags för årets första dressyrträning. Meningen var att vi skulle åkt till ridhuset men vår bil hamnade på verkstaden imorse med motorlampan tänd. Trist men det var bara att boka om så T kom ut till oss istället.

Träningen gick bra. Vi körde lite back to basic med att känna in ramen, takten,tempot och att "servon" fungerar vilket är vårt största problem. Galoppjobbet var okomplicerat och startades som vanligt i lätt sists för att hon ska slappna av, inte känna sig låst och komma lite mer genom kroppen.
 
Bänke var med och kunde fota lite:
 
 
 
 
 



RSS 2.0