Den här tiden på året han jag ju med några få undantag alltid varit bortskämd med ridhus. Att nu inte ha det öppnar ju på ett sätt en ny värld, och på ett annat sätt bygger det pannben hos alla frusna ryttare. Visst. Vi har ett ridhus, dock inte fullstort och jag har ridit i det 2ggr i vinter. Perfekt storlek att tömköra i dock vilket jag borde göra mer utav.
Fördelen med att inte ha ridhus är ju den sociala biten. Samlas ett litet gäng en helgmorgon och dra ut på en 1,5timmes tur, eller bara dra på alla reflexer man äger och har och skritta under stjärnhimlen på småvägarna. För hästarnas del tror jag det är ett guldläge att få så mycket omväxling det bara går, men visst saknar man att sitta och trimma. Var sak har sin tid, och nu när det är hyffsat underlag på gräsmattorna kan man få till riktigt trevliga pass trots många minusgrader och frusna fingrar.

Bilderna är från gårdagens pass. Måste säga att jag tycker hon börjar bli fin i kroppen.