Uppe med tuppen, färdigriden och ligger i soffan med ett avsnitt utav ponnyakuten. Det är minutens status. Beslutade mig för att rida igenom henne lite på utebanan idag. Hon har varit riktigt dryg på senaste och springer mest ifrån mig, vill inte vila på steget och hänger i bettet. Jag behöver få henne mer tillbaka, samlad och avslappnad. Började med att bara få igenom halter i skritt, och idag var till och med det ett projekt. Som hon stretar och nästan drar mig ur sadeln när hon håller på. Efter 10min utav bara halter släppte det och hon lyssnade iallafall så pass att jag började trava. Övergångar, halvhalter, tempoväxlingar och att bara hålla henne i ramen var det som gällde. Att det ska vara så förbannat svårt att själv vara mjuk och korrekt när hästen är motsatsen :-) Men skam den som ger sig.. Mitt mantra som snurrar i huvudet är hela tiden "vad skulle Jan Brink gjort i denna situation?" .. knappast fumlat runt iallafall. Haha. Så illa var det faktiskt inte, och tillslut kom vi till en punkt där det kändes riktigt trevligt faktiskt. Jag kunde trycka på och få ett svar som var mer uppåt än framåt. Den känslan tar vi med oss och tillsammans med ett stort knippe kontinuitet, tålamod och vilja tragglar vi vidare mot nya utmaningar..