Igårkväll klämde jag ett dressyrpass i ridhuset. Hon kändes positiv men blev lite springig och okontrollerbar i början utav passet. Dvs att man tappar en bog här, en bog där, ett dubbelt spår här, ta bettet där osv. Efter lite galoppjobb, eller ja, MYCKET galoppjobb blev hon helt fantastiskt mjuk och fin. Problemet är då bara att det inte finns så mycket energi att krama ur vid det lagt så det blir bara några minuter man får njuta utav en helt lösgjord pålle innan det är dags att skritta av. Men det är bara att traggla vidare. Orkan kommer, och vi har absolut inte brått.

Dyngsvettig blev hon. Hon börjar inta en isbjörnsliknande skrud så det börjar bli panik med att klippa nu. Jag har aldrig varit ett fan utav att måsta klippa, men jag har heller aldrig haft en kuse det behövts göras på heller.

På lördag kommer en equiterapeut till stallet och ska kolla Flower och en häst till. Ska bli spännande att se vad hon hittar. För något sitter det nån stans som tar emot ibland. Frågan är om det är skit i sadeln eller något med pållan. Det återstår att se!