Flower är inte det minsta trygg med att gå utan hästsällskap och med matte på ryggen istället för på marken. Detta visar hon genom att fyndigt ta egna små beslut om vart man bör och inte bör gå. Hon känner också stora behov utav att ställa sig och glo rakt i periferin för att sen bara vända helt om och knata åt ett annat håll. Idag tog hon till stegringarna igen när hon inte fick som hon ville men som tur är har man lärt sig hennes knep och det finns alltid kryphål att nessla sig igenom. Låter man henne glo en stund så går hon alltid dit man vill ( för utom genom vatten, det är helt kört). Kunde trava några km på mjuka skogsbilvägar och det var en avslappnad och nöjd häst som en timme senare knatade in på stallplanen.

Imorgon tänker jag inviga utebanan för året. Blev så inspirerad utav att se några stallkompisar sitta och trimma i solen.

Hade det inte varit för att jag har en skimmel hade jag faktiskt plockat av henne det ofodrade skaltäcket nu, men alltså jag pallar inte...