Att inte ha ridhus och bo i Skåne är 2 saker som inte riktigt går ihop. När jag bodde i Härnösand fick vi fint snö i början på november och sen töade det bort i mars. Detta gjorde att man som hästägare hade oändliga möjligheter till ridning. I Skåne är det mest misär. Här flyser det och blir stenhårt, kommer ev ett jättelass med snö, töar efter 5 dagar och sen fryser det igen vilket gör isgatan till ett faktum. Har man då inte ridhus är man körd. Har man tur är marken bara frusen i 5 veckor och man kan underhållsskritta timme efter timme i 15 sekundmeter och rysskyla. Happy day helt enkelt.

Eftersom Flower inte lastar sig själv har jag svårt att, när det inte är isgata (för då ger jag mig inte ut med häst och släp) komma iväg och kunna rida "ordentligt". Till hennes försvar får jag säga att hon alltid går rakt in i släpet, förutsatt att jag går med henne. För själv vill hon inte riktigt gå och känner sig osäker. Träningssak - absolut. och till sommaren kommer det förhoppningsvis inte vara något problem.

 

Iallafall. När man då väl kommer iväg och ska rida är det ju lite deppigt då man fått ta några kliv bakåt i ridningen. Seg lite orkeslös häst som efter en halvtimme är en utfluten deg.

Men vad ska man göra. jag vet ju att min deg behöver knådas några veckor nu för att bli fast,fin,elastisk och pigg igen :-)

 

Bjussar på en liten film från sista minutrarna under gårdagens pass.